För exakt två år sedan fick vi för oss att åka till Alsace i norra Frankrike. Resan gick till den lilla staden Ribeauvillé och det var då mest slumpen som förde oss dit. Vi hade avnjutit en flaska Trimbach Riesling och jag läste på etiketten att det kom från Ribeauvillé. Jag undrade var det låg, slog upp det på datorn, och fann en förtjusande liten stad med medeltida korsvirkeshus, trevliga restauranger och till slut även ett mycket trevligt litet hotell.
Semesterresor brukar ju antingen vara ”nya äventyr” alternativt gå till ”samma gamla ställe” och inför årets semester bestämde vi att köra på det senare. Det blev t.o.m. samma hotell – det mysiga fårhotellet, Hotel Du Mouton. En lite rolig sak med namnet är att jag, förra gången vi var där, gick i flera dagar och undrade varför de hade så många prydnadsfår överallt. Tror inte det gick upp för mig förrän vi var på hemväg, att Mouton är franska för får.
Förra gången gick turen först till Trelleborg, nattfärja till Travemunde, och sedan en hel dag på autobahn innan vi kom fram till Ribeauvillé på kvällen. Det var lite i mastigaste laget att köra så långt på en dag. Inför årets resa bestämdes därför att vi skulle göra ett stopp någonstans i Tyskland. Valet föll då på Heidelberg. Även om jag inte är speciellt förtjust i större städer, så hinner man ju egentligen inte se så mycket om man bara övernattar. Det blev därför till slut två dagar där.
Genom Heidelberg rinner floden Neckar, som är en del av det nätverk av transportvägar som Europas floder utgör. Trafiken var ganska intensiv. Strax nedanför hotellet fanns en sluss, som givetvis lockade till besök för någon som i stort sett vuxit upp vid slussarna i Göta Kanal.
På lördagförmiddagen hade man marknad på torget utanför kyrka. Där hittade vi dels några goda ostar, som fick åka kylväska hem, dels helt sjukt stora kronärtskockor – sådana som man bara kan drömma om att få fram i Sverige.
Lite senare dök det upp en massa militärer. Dels ett gäng klädda för parad, dels ett gäng i kamoflageuniformer. Gänget i paraduniformer parkerade sig på torget medan kamoflagegänget smög runt bland husen och såg allmänt bistra ut. När vi frågade vad som var på gång visade det sig att man skulle byta befälhavare för den enhet som var stationerade i staden. Det skulle således bli ”vaktavlösning”. Vad kamoflagegänget hade för uppgift är kanske inte så svårt att räkna ut med tanke på alla tragiska illdåd som hänt i Frankrike den senaste tiden.
En av de saker vi bestämt att vi skulle göra var att ta med oss lite bröd, ost och en flaska vin och gå ut i någon vingård för att ha picknick. Typiskt då att korköppnaren blev kvarglömd hemma. Ost hade vi köpt på torget, vin – tja det råder det ju ingen brist på och inte heller bröd.
Turen gick uppåt i staden och vidare upp i vingården som ligger på sluttningen ovanför staden. Det är rejält brant och konditionen kanske inte den allra bästa hos vare sig mig eller Malin, så vi slog oss snart ner på en liten grässlänt med vinstockarna vid våra fötter, hela staden och Rhen-dalen framför oss och med tyska Schwarzwald i fjärran.
I Frankrike tillverkas, förutom vin, även en hel del intressanta sorters starksprit. Många är ju kända i Sverige som t.ex cognac och calvados. Mindre känd är nog deras destillat på druvrester, motsvarigheten till det som i Italien kallas grappa. Förra gången vi var här blev vi bjudna på varsitt glas på hotellet, men vi snappade nog aldrig upp vad det var vi fick. Nu var vi mer uppmärksamma och tog reda på mer. I Frankrike kallas detta eau-de-vie eller marc. Detta har dock ingenting gemensamt med det Systembolaget säljer som eau-de-vie. I Alsace gör man det givetvis på de druvor som odlas där, t ex riesling eller gewurztraminer.
På hotellet blev vi tipsade om att gå till Distillerie Metté. De tillverkar, förutom den helt gudomligt goda Marc d’Alsace Gewurztraminer, även eau-de vie på alla möjliga (och omöjliga) frukter och bär – apelsin, ananas, banan, körsbär, plommon, citron – i stort sett hela alfabetet har man täckt in. Synd att detta inte går att få tag på i Sverige på något enkelt sätt. När det lager vi köpte på oss är slut, får det nog bli ett försök att privatimportera. Om någon är intresserad att dela en skeppning därifrån får ni gärna höra av er.
Även under hemresan hade vi planera in en extra natt i Tyskland för att slippa så långa körpass. Stoppet blev i Moseldalen och staden Bernkastel-Kues. Det var en trång liten stad med, om möjligt, ännu trängre gator än i Ribeauvillé. Det var så pass trångt att vi fick göra ett par försök att hitta hotellet, innan vi insåg att vägen fram till hotellet, som vi hade på kartan, faktiskt inte gick att köra.
I Alsace kör nästan alla vintillverkare med öppna dörrar och en skylt utanför med texten ”degustation”. Vill man provsmaka är det bara att kliva in, säga bonjour och tala om vad man vill ha. I Tyskland verkar det vara lite mer låsta dörrar och förbokade tider för provsmakning som gäller. Vi hade inget bokat, så det blev vare sig provat eller inhandlat några viner. Jag åker gärna tillbaka även hit, men då med lite bättre planering och mer tid.