28-30 maj

Nu återstår en massa finlir, om man nu kan kalla att sätta kakel för finlir, men det kan man nog. Alla skåp är på plats, diskbänk och granitskivorna likaså. Här kommer lite bilder från idag.

22-27 maj

Dag 22 till 26 hände inte så mycket. Golvet såpskurades ett antal gånger, men det händer inte så mycket med ytan. Det tar nog trots allt lite tid att få till en yta på ett såpskurat golv som motsvarar ett oljat eller vaxat golv.

Dag 27 började det dock hända saker. Prick kl 7 anlände elektrikern och bara någon minut senare kom Göran från Falerums kök med sina snickare och en kärra med de nya skåpen. Färgen som vi valt är precis rätt och alla delar, färg på luckor, tapet, kakel och golv passar ihop perfekt.

När jag kommer hem på kvällen är alla skåp på plats, men det återstår en del finjusteringar. De värsta missarna står vi för själva, men vi får skylla på att vi nog inte hade alla mått på de nya skåpen klart för oss då vi målade och tapetserade. Inget är dock värre än att det går att korrigera med lite färg på rätt ställe.

Bänkskivorna i svart granit finns inte heller på plats. Kommer väl förhoppningsvis i morgon.

18-21 maj

Det enda vi kunde göra var att invänta Birger för att få golvet inlagt och detta gjordes idag. Han är rätt så snabb när han väl sätter igång. Jag tror att golvet var ganska enkelt att lägga, och det var nog nästan så att vi hade gjort det själva. Vi hade nog då fått ta ledigt ungefär dubbla tiden för att göra det, varför det var lika bra att en van och händig snickare fick göra jobbet.

Återigen tror jag vi lyckats ganska bra med vår ”design”. Det vita grangolvet passar utmärkt till den ljusa tapeten.

Först hade vi tänkt att golvet skulle behandlas med hårdvaxolja, men efter ett besök i Gysinge och byggnadsvårdsbutiken där, ändrades detta till att det blir ett gammaldags såpgolv. Det råder lite olika bud på hur man behandlar ett nytt grangolv med såpa, men vi gick på en beskrivning vi hittade på Skansens hemsida. De borde väl ha ganska bra koll på hur det här ska göras. Så vi fuktade golvet, skurade det med såpvatten (10 l kallt vatten + 5 dl linoljesåpa) och torkade rent.

Vi lär få göra om det några gånger till innan köket kommer på plats, men det ska vi hinna med. Falerum kök kommer förhoppningsvis på måndag tillsammans med elektrikern. Sedan blir det invigning och inflyttning.

15-17 maj

Långhelg och 4 dagars heltidsarbete med köket. Det blev 3 lager färg i taket (som egentligen skulle behövts spacklas ännu mer). Alla väggar är grundmålade, för att vägglimmet ska fästa. De väggar som inte fått nya gipsskivor, dvs 2 av väggarna, har fått en omgång renoveringstapet. Detta har vi med relativt gott resultat använt tidigare i huset. Då målade vi ovanpå renoveringstapeten, men nu ska vi tapetsera. Murstocken och väggytan ovanför fönstret kommer inte att tapetseras utan där har vi valt en bruten vit färg. Den nyans som Malin plockade ut i färgaffären visar sig passa alldeles utmärkt till både tapet och det kommande kaklet. Återigen bevisar Malin att hon verkligen har ”prefect colour vision” som hon brukar skryta med.

Tapeten är en så kallad ”non-woven-tapet” vilket innebär att den är gjord av någon slags konstfibermaterial och är därför mer styv än vanlig tapet. När man sätter upp den lägger man limmet direkt på väggen och klämmer dit tapeten. Den ska dessutom sitta utan överlapp, vilket gör det enklare att sätta upp än vanlig tapet. Detta givetvis förutsatt att man är någotsånär van att tapetsera, har ett hus med raka väggar och räta vinklar och inte alltför många konstiga vrår och smala remsor vid fönster och dörrar. Dessa förutsättningar har vi inte i vårt hus. Det är byggt 1875 och då var förmodligen vare sig vinkelhake eller vattenpass uppfunnet. En sak som vi dock hade till vår fördel, och som vi kom på efter ett tag, var att vår takhöjd passade perfekt till mönsterpassningen i tapeten. Vi har 2,56 m i takhöjd, och mönsterpasset på tapeten var 16 cm. Malin, som alltid är otroligt snabb i huvudräkning, konstaterade att 2,56 meter är en multipel av 16 (dvs 16 x 16 = 256). Det tyckte vi var väldigt fiffigt. De flesta våder fick vi dock upp med i stort sett felfri mönsterpassning.

Den svåraste biten sparade vi till sist. Det var kanske dumt, för vid det laget var vi ganska så trötta. Vi fick dock ihop det, även om det kostade en kasserad våd och lite taskigt mönsterpassning på ett ställe. Var det stället är kommer vi inte tala om, utan är något vi själva alltid kommer att reta oss på, och för våra kommande besökare att leta efter.

4-14 maj

Nu har snikar’n gjort sitt för den här omgången. Han har fixat det sneda taket och ett nytt är uppreglat och nya gipsskivor är satta. Några av väggarna har också fått nytt gips.

Efter detta påbörjades spackling och slipning. Det verkar man kunna hålla på med hur länge som helst utan att man blir nöjd. Det finns alltid ett litet skruvhål eller grop som man missat. Idag bestämde vi oss för att nu får det vara färdigspacklat.

Nu ska tak målas mins 3 gånger och väggarna grundmålas. Som vanligt fattas något. Den här gången är det roller, som jag var övertygad om att det fanns en uppsjö av ute i garaget, som saknas. Det får bli en tur till snabbköpet i hopp om att de kan ha något.

3 maj 2015

Idag blev det verkligen arkeologi. I ett hörn har vi förmodligen kommit ner till år 1875, dvs det år då huset byggdes. Huset, som är byggt med reverterad fasad (dvs byggt med stockar som man sedan lagt puts på) verkar även på insidan delvis vara putsad. På putsen har man målat, och man kan skönja målade bårder i upp och nerkant på väggen.

Antalet lager med tapet går inte att räkna, men det traditionella lagret tidningspapper finns där. Då, som nu, var det visst DN som lästes i huset. En tidningssida med årtalet 1892 hittade vi.

Ute på gården har skräphögen växt i takt med att köket blivit tomt. Nu skulle man haft en släpvagn tillhands.

Nu får snickare Birger komma och göra underverk av tak, väggar och golv.

2 maj 2015

Idag har kofoten fått jobba. Den blå panelen åker obönhörligen ut till Malins stora glädje och det bruna kaklet knackas bort. Allt går betydligt lättare än vad jag befarat. Kaklet sitter nästan inte alls fast och på någon timme är allt borta.

Köket finns nu på altan, eller i alla fall spisen och några skåp. Disk får tills vidare ske i en plastbalja men den gamla diskbänken borde vi kunna ställa upp på några bockar och det kanske även går att dra fram en slang till vattenkranen. Här finns utrymme för förbättringar.

Det gamla taket, som av någon märklig anledning är snett, ska också ner. Överskåpen i det nya köket ska gå ända upp i tak, och då behöver vi ett rakt tak. Birger ska sätta upp ett nytt, och förhoppningsvis rakt, tak. För skydd mot all muslort som ligger däruppe tar en del, men inte alla, på sig skydd.

Att riva i gamla hus är nästan som att göra en arkeologisk utgrävning. Framförallt undrar man över varför saker ser ut som de gör. Varför var taket så snett monterat? Det vi hittar under det gamla taket ger inte några som helst förklaringar till att detta. Den som satte upp taket hade förmodligen inget vattenpass – det är den enda förklaring vi kan komma på.

1 maj 2015

Idag gick arbetet med rivning igång. Vi tjuvstartade redan förra helgen med att tömma skåp och lådor. Men nu är vi vid ”the point of no return”. Först åker luckorna ut. Spisen hamnar på altanen tillsammans med en skåpsektion. Kyl/frys hamnar i hallen. Diskmaskin bestämmer vi oss för att den får stå kvar till imorgon för en sista körning. Sedan är det handdisk i en balja i trädgården med vatten från trädgårdsslangen som gäller. Jag lyckades givetvis missa att få bort matningen till en bänkbelysning, men som tur är så har vi jordfelsbrytare i centralen, så någon större skada uppstod inte när jag klippte kabeln.

All matlagning kommer att ske på altanen fortsättningsvis. Typiskt då att vädret är det sämsta man kan tänka sig. Kallt och blåsigt och massor av regn. Vi konstaterar att det nog blir mest kokt eller grillad mat den närmaste tiden.

Vi har planerat att rivningen ska ta 3 dagar. På måndag morgon kommer Birger, som ska hjälpa oss med nytt tak, väggar och golv och då måste allt vara ute. Mest orolig har jag varit att min dåliga rygg ska lägga av. Än så länge ser det dock inte ut att bli några problem. Det mesta går att få bort med skruvmejsen och kofot, även om mycket sitter med extremt långa skruv eller ”Harry-spikar”. Det där sista är ett internt begrepp här i Karlshäll som kommer från tidigare ägaren Harry, som verkar ha haft en kärlek till extremt många och långa spikar.