2 maj 2015

Idag har kofoten fått jobba. Den blå panelen åker obönhörligen ut till Malins stora glädje och det bruna kaklet knackas bort. Allt går betydligt lättare än vad jag befarat. Kaklet sitter nästan inte alls fast och på någon timme är allt borta.

Köket finns nu på altan, eller i alla fall spisen och några skåp. Disk får tills vidare ske i en plastbalja men den gamla diskbänken borde vi kunna ställa upp på några bockar och det kanske även går att dra fram en slang till vattenkranen. Här finns utrymme för förbättringar.

Det gamla taket, som av någon märklig anledning är snett, ska också ner. Överskåpen i det nya köket ska gå ända upp i tak, och då behöver vi ett rakt tak. Birger ska sätta upp ett nytt, och förhoppningsvis rakt, tak. För skydd mot all muslort som ligger däruppe tar en del, men inte alla, på sig skydd.

Att riva i gamla hus är nästan som att göra en arkeologisk utgrävning. Framförallt undrar man över varför saker ser ut som de gör. Varför var taket så snett monterat? Det vi hittar under det gamla taket ger inte några som helst förklaringar till att detta. Den som satte upp taket hade förmodligen inget vattenpass – det är den enda förklaring vi kan komma på.