15-17 maj

Långhelg och 4 dagars heltidsarbete med köket. Det blev 3 lager färg i taket (som egentligen skulle behövts spacklas ännu mer). Alla väggar är grundmålade, för att vägglimmet ska fästa. De väggar som inte fått nya gipsskivor, dvs 2 av väggarna, har fått en omgång renoveringstapet. Detta har vi med relativt gott resultat använt tidigare i huset. Då målade vi ovanpå renoveringstapeten, men nu ska vi tapetsera. Murstocken och väggytan ovanför fönstret kommer inte att tapetseras utan där har vi valt en bruten vit färg. Den nyans som Malin plockade ut i färgaffären visar sig passa alldeles utmärkt till både tapet och det kommande kaklet. Återigen bevisar Malin att hon verkligen har ”prefect colour vision” som hon brukar skryta med.

Tapeten är en så kallad ”non-woven-tapet” vilket innebär att den är gjord av någon slags konstfibermaterial och är därför mer styv än vanlig tapet. När man sätter upp den lägger man limmet direkt på väggen och klämmer dit tapeten. Den ska dessutom sitta utan överlapp, vilket gör det enklare att sätta upp än vanlig tapet. Detta givetvis förutsatt att man är någotsånär van att tapetsera, har ett hus med raka väggar och räta vinklar och inte alltför många konstiga vrår och smala remsor vid fönster och dörrar. Dessa förutsättningar har vi inte i vårt hus. Det är byggt 1875 och då var förmodligen vare sig vinkelhake eller vattenpass uppfunnet. En sak som vi dock hade till vår fördel, och som vi kom på efter ett tag, var att vår takhöjd passade perfekt till mönsterpassningen i tapeten. Vi har 2,56 m i takhöjd, och mönsterpasset på tapeten var 16 cm. Malin, som alltid är otroligt snabb i huvudräkning, konstaterade att 2,56 meter är en multipel av 16 (dvs 16 x 16 = 256). Det tyckte vi var väldigt fiffigt. De flesta våder fick vi dock upp med i stort sett felfri mönsterpassning.

Den svåraste biten sparade vi till sist. Det var kanske dumt, för vid det laget var vi ganska så trötta. Vi fick dock ihop det, även om det kostade en kasserad våd och lite taskigt mönsterpassning på ett ställe. Var det stället är kommer vi inte tala om, utan är något vi själva alltid kommer att reta oss på, och för våra kommande besökare att leta efter.