En Ghetto Blaster är väl egentligen en sådan där groteskt stor kassettbandspelare som fanns på 70-talet. I det här sammanhanget är det dock något annat. Nu handlar det om öl. Och det handlar om att få kolsyrad öl, paketerad på flaska. Men flaskor är små och rymmer inte så mycket och det är ett himla blaskande att få ner 20 liter öl på flaskor med bibehållen kolsyra. Man kan givetvis förpacka ölen och låta naturen sköta kolsyran genom att tillföra socker innan kapsylen sätts på, men det är en osäker metod som jag dessvärre misslyckats med några gånger. Här är några rader om hur jag har löst detta.
För att komma upp lite i förpackningsvolym skaffade jag ett antal sk. Party Keg eller kaggar som jag kallar dem. De är på 5 liter och jag tror det är ganska vanligt i t.ex. Tyskland att man kan köpa dem ute i butik fyllda med öl. Jag har även provat att få kolsyrad öl med hjälp av den naturliga processen i dessa, dvs att tillföra socker som får jäsa till koldioxid. Även detta visade sig vara lite svårt och osäkert. Så med önskemål om större volym på förpackningen, och en säkrare metod för kolsyresättningen, började jag kolla runt. De flesta hembryggare verkar använda Corneliusfat, och de är väl egentligen perfekta för att lösa detta problem. En sak är dock tråkig. Corneliusfaten är ganska stora och klumpiga, och de kräver att man släpar med sig en kolsyrepatron om man vill servera från dem. Inget man enkelt slänger in i kylskåpet för att man snabbt ska kunna få sig en kall öl när andan faller på. Så min tänkta lösning blev då att låta Corneliusfaten sköta kolsyresättning och den initiala lagringen, men att man sedan för över den kolsyrade ölen till 5-literkaggar för servering.
Det är nu som Ghetto Blastern kommer in. Att tappa kolsyresatt öl mellan olika behållare, vare sig det är från en flaska till ett glas, eller som i mitt fall, från ett stort Corneliusfat till en mindre kagge, är inget man gör utan att tappa en massa kolsyra på vägen. Den metod som man kan använda kallas mottrycksfyllning och går ut på att man låter ölen fyllas med ett visst övertryck. Ghetto Blaster kallas, av för mig okänd orsak, en hemmagjord anordning för att skapa detta mottryck. Den består av, i sin enklaste form, en slang och en gummipropp där man gjort ett litet hål i vid sidan av slangen. När behållaren fylls med öl minskar volymen och trycket ökar. En liten del av övertrycket pyser ut genom hålet. Jag har hittills bara sett detta beskrivet för flaskfyllning, men min idé var att det borde gå att skala upp detta så att man även skulle kunna fylla 5-literskaggar med kolsyresatt öl från ett Corneliusfat. Jag gjorde då min Ghetto Blaster Party Keg Filler.
Diverse slangar och kopplingar hade jag hemma sedan tidigare, men fick skaffa en trevägskoppling, en ventil och en gummipropp. Jag hade sett ett tips om att sätta en fotbollsventil i pys-hålet, och en sådan hittade jag på Biltema. Trevägskopplingen och ventilen är till för att enkelt kunna fylla kaggen med CO2 innan ölen fylls på – också detta ett tips jag plockat upp någonstans. Prototypen fick jag alltså ihop med ganska enkla medel, men kommer den att fungera.
Kandidat för första försöket hade jag stående på altan för kolsyresättning. Det var min KSMK Vete, som bryggdes för några veckor sedan. Ett veteöl som jag nu gjort för andra gången. Förra gången det gjordes så var det mitt allra första egna öl jag gjorde, och historien en det finns beskrivet här http://www.karlshall.se/ksmk-vete/
Själva fyllningen gick väldigt smidigt. Betydligt bättre än jag hade trott. Jag var rädd för att övertrycket i kaggen skulle trycka ut gummi-pluggen, men den satt snällt och fint kvar genom hela fyllningen. Pys-ventilen sa dessutom till när kaggen började bli full.
Nästa farhåga var att jag ändå skulle tappa kolsyra vid överföringen från Corneliusfatet till 5-literkaggen, men även denna farhåga verkar ha kommit på skam. Kaggen har nu stått kylskåpet i en vecka och det var så dags att göra en provsmakning av mitt veteöl. Hur blev då resultatet? Tja – helt ok. Skulle kunna vara lite hårdare kolsyrad, men på en vecka tror jag inte jag tappas så mycket, utan bristen på kolsyra hade jag nog redan när jag tappade om den. Jag har sedan jag tappade upp denna även tappat upp en omgång Biodlarbärs och har nu kört slut på alla mina 5-literskaggar. Får väl jobba på att tömma dem tills det är dags för nästa omgång.
Skål kosmonauter – som Arne Anka sa!