Jag har ju skrivit om vår cidertillverkning i flera år nu, så det får väl bli ett inlägg även detta år. Från skörd till färdig produkt tar det, för oss, ca 6 månader. Jag vet att många hävdar att det går att få fram drickbar cider på ett par veckor eller ännu snabbare, men vi kör väl på som vi gjort tidigare år och låter det ta lite tid.
Vi börjar med några ord om årets äppelskörd. Våren var lite knepig vädermässigt och under körsbärsblomningen var det lite för kallt för att våra bin skulle tycka om att vara ute. Under äppelblomningen verkar det dock som att de hade vaknat till ordentligt, för mängden äpplen har det inte varit något fel på, till skillnad från körsbären, där vi knappt hade några körsbär alls på våra träd. Sommaren var också lite knepig, med tidvis ganska ostadigt och kallt väder. Vi fick gott om äpplen, men de var ganska små, och vi får väl se hur vädret har påverkat mustvikten i år. Rönnbärsmalen har också varit flitig i år, men det har mindre betydelse för oss. För att göra cider krävs inga vackra äpplen.
Totalt blev det ca 190 kg. Sista tillskottet kom en kompis från biodlarföreningen med. Han ville vara med och se hur vi gör. Det var utlovat lite regn dagen vi planerat in för mustningen, den 26 september, men det uteblev. Mustning är inte direkt någon inomhusaktivitet. Dels behöver man utrymme, dels kan det bitvis blir ganska blaskigt. Vi sköljer alla äpplen, och skär dem i halvor, så att vi inte för med allt för mycket ohyra och rutten frukt. Rönnbärsmalen härjningar påverkar nog inte resultatet – tror jag. Skulle vi kasta all frukt som är angripen av mal skulle det nog inte bli mycket kvar.
Efter sköljning krossar vi i vår elektriska kross. Tidigare hade vi en handdriven, men det blev för tungt och dessutom en flaskhals i produktionen. Pressen är densamma, och även om den är handdriven och bitvis tung att hantera, så gör den sitt jobb ganska väl. En hydraulisk fruktpress skulle kanske ge lite bättre utbyte och några liter mer must, men en sådan kostar också en rejäl slant. Så länge vi producerar för eget bruk får nog denna vara kvar.
Av dessa 190 kg äpplen fick vi så småningom ut 100 liter must med en mustvikt på 50 Oechslegrader. Det innebär att sockerhalten i år håller en ganska normalt nivå. För jäsningen använder vi 4 st damejeanner á 20 liter styck, som förutom musten fick en påse ciderjäst och lite honung. Som jäst användes i år dels Safcider, dels M02. Tester vi gjort tidigare år med olika jästsorter visar inte på någon större skillnad i smak, men lite diversifiering kan aldrig skada. Skulle det vara något fel på någon jäst så har man ju inte förstört allt arbete.
I år kör vi dessutom en 10 liters damejeanne helt utan tillsatser. Den får klara jäsningen på de ”baskelusker” som finns i musten. Även detta har vi provat tidigare, och då har musten jäst ut dåligt. Vi får väl se hur det går i år. När denna text skrivs, ett dygn efter att jästen åkt i, ser vi ännu ingen aktivitet i jäsrören, men lite vitt skum har börjat bildas, så det kommer säkerligen igång även i år.
